Imorse satt jag ju & skrev ett långt brev igen som bara försvann för att jag hann bli utloggad  Försökte få ihop ett nytt. Till slut lyckades jag så det blev ett bra mail som jag efter en stund skickade iväg till T.

Ca 30 minuter efter det så plingar mobilen till.....ett mess. Det är då T som frågar om jag är ensam hemma. Han kan ringa om jag vill. Men nej han har inte läst mitt mail, men ringer upp i alla fall. Frågar då om mina mess för jag tycker han låter som om inget hänt. Då har han inte fått dom alls  

Så här har jag gått & mått dåligt i onödan för att jag känner att jag behandlade honom illa, vilket iofs inte är så konstigt. Han tycker ju att jag har rätt & bli förbannad, men det är svårt.

Vi pratade en stund. Han lovade att läsa mitt mail, messen jag skrev igår läste jag för honom. Men inget är förändrat, vi har brutit & visst känns det lite tråkigt men nu har vi rett upp allt & chansen att vi kan vara vänner snart igen är rätt stor & som jag skrev häromdan: Att vill ödet att det ska vara vi så blir det vi.

Nu ska jag ta & rensa bort alla gamla SMS i mobilen, för nu tänker jag inte älta mer. Vi fick ett fint avslut härom kvällen & det tänker jag lägga bland mina minnen lite längre bak tills jag känner mig redo att plocka fram dom.

Kram E

Snart kommer ungarna igen & jag hoppas jag kan vara fokuserad på dom & att dom kan hjälpa mig komma över senaste veckans tråkigheter. Dom är ju ändå Nr 1 i mitt liv. Ska vara hemma med K i veckan. I går i skolan Ti-Fr. Få se vad vi ska hitta på. Har dåligt med pengar som vanligt så här i mitten av månaden så det blir inga större utsvängningar. Säkert lär jag ha några PMS dagar oxå men jag ska försöka bita ihop & vara en bra Mamma

Kram E

Skulle ju prata med T om mailet idag. Men fick för lite mer än en timme sen ett mess där det stod :"Nu har dom åkt, kan jag ringa dig imorrn? Måste erkänna att det är jättejobbigt" Skickade tillbaka ett där jag frågade vad som var jobbigt, att det inte var så bra här heller & att jag inte tycker hans resonemang går ihop. Skrev oxå att visst ring imorrn om det känns lättare. Det var ju liksom meningen att det skulle låta lite bitskt, så avslutar jag allt med Kram & ta hand om dig. Hur jävla dum är man??? Så iväg med ett nytt mess som nog lät lite argare där jag nervärderade mig själv, att jag är så jävla dumsnäll *är på tok för snäll* osv. Ringde sen Karin & berättade, hon vart nog lite förvånad över mig *Fniss* Sen började jag tänka....hur menade han eg?? Jag tolkar hans mess såsom att det är att det som händer mellan oss som är jobbigt. Men han kanske menar att det var jobbigt att barna hade åkt???? Men då borde han väl svarat på det i så fall när jag frågade. Skickade iväg ett nytt mess där jag skrev att jag bad om ursäkt om jag misstolkat honom. Får bara hoppas han hör av sig imorrn, för han svarar inte på messen  Det var ju inte meningen att bli elak, men jag har sjunkit så lågt hela veckan, gett honom olika perspektiv, olika lösningar för att han ska ge oss en chans.....till slut kommer man till en gräns där man känner att nu får det räcka, nu tar jag inte mer. Jag måste kanske släppa allt, jag kanske måste vara den som säger stopp, nu bryter vi här, hör inte av dig mer. Att det måste vara så svårt att låta ngn gå.

Kram E

T har bestämt sig. Fick ett mail av honom i morse....inte för att han var feg utan för att han precis som jag känner att det är lättare på papper.

Han hade tänkt på alla alternativ på vägen hem men kände ändå när han kom hem att han behöver vara själv ett tag. Det känns såklart tråkigt, speciellt med tanke på det långa brev jag skrev till honom i morse....det som jag skyddar. Skrev bl.a lite av det jag skrev igår kväll. Men jag skickade det till honom & bad att han skulle läsa & sen höra av sig till mig. Han har nu läst.....vilket resulterade i att han fått ännu sämre samvete. Jag messade då & bad honom om att ringa, vill inte att han ska ha dåligt samvete.....jag har gett mig in i leken & då får man vara beredd på att bli sårad. Vi ska höras av lite senare då han hade sina barn för tillfället. Jag kommer resa mig igen, det som hjälper är att läsa mitt brev om igen & om igen.

Nyss kom några negativa tankar....att varje gång jag hittar ngn som jag tror det kan bli ngt bra med så tar det slut. Så nästa gång jag träffar ngn *om jag nu gör det* så kommer den stackaren få jobba, jag kommer tala om att jag blivit sårad så många gånger & jag vill inte bli det igen. Det finns ju inga garantier för ngt men jag kommer bli mer försiktig & det kan ta tid & våga lita på ngn igen.

Kram E

Jag kommer sova så skönt inatt.....det känner jag på mig  T åkte hem för ett tag sen. Undrar om inte han mår sämre än vad jag gör, han är sååå splittrad. Att ha såna känslor som han har för mig & samtidigt känna behovet av frihet & inte ha ngn att ta hänsyn till. Han sa att ska vi ha ett förhållande så vill han känna att han vill vara med mig hela tiden. Jag sa då att om det nu är så att han trivs så bra med ensamheten så borde han inte utvecklat känslor för mig överhuvudtaget.....stänger man inte av den delen då?? Känslomässigt i allafall. Behovet av sex kan ju finnas där men det kan man ju få ändå om det nu är så. Det att vilja umgås hela tiden är ju ngt som växer fram med tiden & vi har ju kommit överens om att ta det lugnt, inte stressa in i ngt. Stackarn fick då ännu mer att tänka på  

Jag frågade om han ville ha en vecka lr två i betänketid innan han bestämmer sig helt & hållet, det känns så onödigt att kasta bort allt bara så där. Kan ge honom det, utan att höras av på ett lr annat sätt. Han kunde inte svara på det utan skulle höra av sig imorrn. Det skulle ju göra att jag får tid att vänja mig vid ensamheten igen på ett lugnt sätt, att kunna hitta tillbaka till den där harmoniska känslan jag hade innan vi började dejta. För även om jag inte vill vara singel så kan jag klara av det & må bra, men nu kändes det nästan som jag var tvungen att hitta ngn ny. Det gör ju oxå att jag kan se tiden an hur det går med T, även om jag inte väntar på att han ska bli redo så kastar jag mig heller inte in i ngt förhastat. Den dan han är redo så kanske jag är fri & vi kan träffas & se om det finns ngt kvar. Jaja allt detta är ju bara spekulationer, men Ödet vill kanske att det ska vara vi, bara att det inte är rätt tid just nu.

Han är fullt medveten om att han kan förlora mig om han bara kastar bort det vi har, för jag tror ärligt talat inte vi kan umgås som bara vänner, inte så länge attraktionen finns kvar. Han kom upp hit som vän men kunde ju självklart inte hålla sig ifrån att kramas & så. Vi satte stopp sååå många gånger & till slut så skulle han åka men då bad jag honom att se en film med mig, det blev ingen film  Fast han stannade ju visserligen en stund till

Men till slut ville han åka hem, jag försökte övertala honom att sova här. Men han skulle upp tidigt imorrn & hämta sina barn. Kanske tur det  Vi skojade & busade som två nyförälskade tonåringar. Det var så befriande & kunna skiljas som Vänner med tanke på hur nedbruten jag var på Nyårsafton.

Mår mycket bättre nu, även om jag är medveten om att det kan bli så att han står fast vid att han inte klarar av ett förhållande, men som jag skrev häromdan, jag kan inte bli mer sårad nu. Nu kan jag bara bli starkare & det tack vare mitt bloggande & mina Vänner som ställt upp & lyssnat & ältat tillsammans med mig

Kram E

Har vaknat till igen. Vaknade tidigare imorse, med huvudvärk & kunde inte somna om. Så jag gick upp, tog en tablett & kollade lite Tv, sen tog tröttheten övehand. Så jag har legat & slumrat lite nu. Ändå gick jag & la mig mig innan 10 igår kväll & somnade ganska snart. Sover nog inte så hårt om nätterna. Beabetar säkert hela tiden.....omedvetet. Man bli slö av att bara gå hemma oxå. Ska bli så skönt när skolan kommer igång.

Det är några timmar innan kvällen, T kunde inte komma förrens mellan 5 & 6 så jag ska försöka städa undan lite här. Plocka undan gran & lite andra julsaker. Har tröttnat på det nu.  Måste få i mig lite frukost oxå.

Kram E

Nu är det bestämt. T kommer upp imorron, vi behöver prata. Messa fram & tillbaka, fram & tillbaka leder ingenstans. Har hållt på hur mycket som helst. Kan inte ta allt här det, då skulle jag få sitta hela natten  Men jag har försökt få honom förstå att jag vill försöka igen, ta ett steg tillbaka, börja om lr vad 17 som helst. Jag är beredd & ge honom den tid & det space han behöver. Han kan inget lova men det enda jag begär att vi ska prata. I Söndags var det ju såå svårt, allt gjorde så ont. Men nu känner jag mig starkare & jag vill få ett avslut på relationen som känns bra om det nu måste bli så. Har inte krälat i stoftet & bönat, bett & gråtit utan jag har försökt ge vettiga synvinklar på hela alltet. Han attraheras ju fortfarande av mig & ber mig inte fara åt h*****e med mitt tjat så ngt måste ju finnas kvar. Jag hoppas ju att vi ska kunna försöka igen men vågar inte hoppas på ngt.....inte än. Som T sa det enda vi har att förlora är ju att det blir lika jobbigt igen, men det är en risk i alla fall jag är villig att ta. Men jag kan inte göra så mycket mer nu.....jag har gett honom en chans, räckt ut min hand. Nu är det upp till honom & välja. Få se vad vi kan komma fram till imorrn.

Kram E

Drog iväg ett mess till T igår......som han svarade på efter en stund, sen höll vi på större delen av dagen......& kvällen......& in på natten

Han har ju haft sin chans att vrida & vända på problemet, nu känns det som det är min tur & han har full förståelse för det. Han erkände att han tänkt en hel del på mig & att det är jobbigt för honom oxå. Känns skönt & höra att det är så. Han är inte helt känslokall, vilket jag iofs inte trodde.

Det sista han skrev var att han önskade att vi kunde träffas som vänner & bara prata, men att det inte funkade så??? Om vi inte kan ses nu & skiljas som vänner hur ska vi kunna ha kontakt sen?? Visst vi är vänner men det jag menar är att jag får ett avslut & kan känna att han åker härifrån utan att jag är förtvivlad.
Känner väl oxå som så att det finns ngt litet kvar, ngt att kämpa för. Båda har ju känslor, båda mår dåligt. Varför ge upp?? Om man inte vågar kan man inte vinna *mitt motto* Jag har ingenting att förlora på att försöka, jag har redan förlorat det jag hade, jag kan inte må mer dåligt än vad jag gjort dessa dagar, kan inte gråta fler tårar *tror jag* Så jag hoppas vi kanske kan ses, även om det känns skrämmande & göra det. Hur reagerar jag, kommer jag må dåligt av att träffa honom??

Kram E