Idag känns det lite tungt, men vädret är oerhört grått & trist, så snälla L ge mig lite sol så jag kan le igen. Det var ju vad du ville eller hur?? Du hade innan du somnade in haft några fina dagar med U & barnen & jag tror det var i det ögonblicket du kände att det var rätt tillfälle. Att dom fick fina minnen av dig dom sista dagarna. Att falla tillbaka på när sorgen känns svår. Att jag också vet det, gör det här lättare.

Även mina minnen jag har av dig betyder mycket. Ditt första spontana besök, helgerna du kom & stannade över en natt med barna, våra små fika & pratstunder. Din glädje över tatueringen, MCkortet & bågen. Dessa & fler minnen jag har kommer jag vårda ömt & plocka fram lite då & då. Jag ska tänka på dig & veta att du nu mår bra, du lider inte längre.

Jag fick några ord med din familj, bl.a din mamma & en av dina bröder, det verkar vara en fin familj. Förhoppningsvis kommer U & jag ses en dag så barnen får träffas & leka. Skulle betyda mycket både för mig & I & K.

Ta hand om dig.....var du än är, för det finns bara en & det är Du. Jag glömmer dig aldrig.

Kram E.

Nu är den över, det blev en väldigt fin cermoni. U, hans ex har gjort ett bra jobb. Alltihop passade L & han hade säkert tyckt om det han också. Platsen där begravningen var & där hans urna sen ska sättas ner var så fin. Det låg i en lummig skog, mycket träd med små gröna gläntor där gravstenarna var placerade i cirklar i stället för rader. Kapellet var byggt i trä med lite lagom högt i tak & mycket ljusinsläpp. En sån plats skulle jag själv vilja ligga på. Hans kista var i furu & dom flesta blommorna runt om var i rött, blått & vitt.

Själva cermonin inleddes med Oueen´s "Who want´s to live forever"  instrumentalt på elpiano. Sen följde solosång "Tears in heaven" den som jag la in i bloggen igår. Prästen höll en fin begravningsakt med väl valda psalmer som berörde i hjärtat. Han pratade om barnen, att dom precis som mina läst boken om Herr Muffin & gjorde jämförelser, att nu vet L mer om livet efter detta än vi andra.

Tårarna trängde fram med jämna mellanrum.....tom C grät då hon sköljdes över av minnen från begravningar hon varit på. Kändes så skönt att ha henne där. När själva avskedsstunden skulle ske så brast det rejält, alla var så ledsna. När jag gick fram så gjorde C mig sällskap, hon ville inte att jag skulle gå själv. Lade dit min vita ros & sa "Tack för att jag fick lära känna dig, ta hand om dig.....det finns bara en".

Sa efteråt till U att det var jättefint, hon hade gjort ett bra jobb med hjälp av sina kollegor. Stenen som ska ligga på hans plats var också perfekt. En oval lite platt sten med hans efternamn, förnamn & så årtalen på, inga exakta datum. Det var även ett japanskt tecken inristat. Vet inte vad det stod för men ska höra med U.

Efter stunden med smörgåstårta & kaffe & prat så åkte vi tillbaka till kyrkogården för då var just hans plats i ordninggjord. U & barnen hade tillsammans valt ut var dom ville ha honom. Det kommer bli fint. Förhoppningsvis får jag någon gång tillfälle att besöka den & lägga på en blomma.

Kändes igår kväll tomt & jag ville skriva till honom & berätta att nu var var begravningen över & att den var så fin.....men så slog det mig, det var ju honom allt handlade om.

Är glad att jag tog mig dit & fick träffa andra som älskade honom. För det har jag nog någonstans innerst inne gjort, han betydde i allafall mycket för mig.

Kram E