Idag är det två år sen jag bestämde mig för att lämna exet. Fan (ursäkta) vad tiden gått fort. Själva separationen gick snabbt men det hade nog varit på gång i några år.....bara en tidsfråga innan något hände som fick bollen i rullning. Hade vi inte haft barnen hade exet varit den som lämnat mig som han sa en kväll, vad är det för något? Hålla ihop pga barnen.....aldrig, det tror jag inte på, det slutar bara med förlorade år, olyckliga parter & bitterhet. Men det är ju mina åsikter.

Jag kan ibland tänka på hur livet varit om vi tex hade fått ett hus vi var & bjöd på som låg på en mindre ort? Då hade jag definitivt haft körkort, kanske inte behövt känna mig så instängd under småbarnsåren med K. Hur hade livet varit om jag fortsatt hos kuratorn jag gick hos under våren 05? Hade svåra konflikter med I som med all säkerhet bottnade i mina känslor (som inte fanns)för S. Men jag hade oturen att få en kurator som sa att h*n inte skulle släppa mig innan jag hade en ny att prata med (h*n tyckte jag skulle vara närmare mitt hem istället) & hörde sen inte av sig efter ett återbud, jag fick inte tag på kuratorn så då borde h*n ha ringt upp mig på min tid eller?? Vad för hjälp gav det?

Det finns mycket som skulle varit annorlunda om inte ordet om fanns. Jag har gjort mina val i livet & trots alla tårar, alla ensamma kvällar & allt ödet spelat mig i händerna så ångrar jag ingenting & skulle göra om det igen.

Kram E

Jag fick ingen sovmorron idag, jag har jobbat extra.....hann nätt & jämnt till jobbet igår, blev då ombedd att gå ner till poolen *nää inte swimming* för det var någon som ville prata med mig. Fick frågan om jag kunde jobba idag, det var en vårdtagare som ville ha följeslagare till sjukhuset eftersom den som vanligtvis brukar vara med inte kunde. Det var ju tidigt på morgonen & skulle inte ta så lång tid så det tackade jag ja till.....lättförtjänta pengar.

Åkte strax innan halv sju & var hemma igen innan halv tolv. Blev lite väntan på ett tåg hem. Har ätit lite lunch & bara slappat framför dumburken. Passar på att njuta av lite ledighet i allafall.

Kram E