En natt hade en kvinna en dröm. Hon drömde atthon gick längs en strand tillsammans med Gud.På himlen trädde plötsligt händelser från hennes liv fram.Hon märkte att vid varje period i livet fannsspår i sanden av två par fötter:Det ena spåret var hennes, det andra var Guds.När den sista delen av hennes liv framträdde,såg hon tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg honatt många gånger under sin levnads vandring fannsdet bara ett par fotspår. Hon märkte också attdetta inträffade under hennes mest ensammaoch svåra perioder av sitt liv.Hon frågade Gud om detta, "Herre, du sa att dualdrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.Men under de allra svåraste tiderna i mitt livhar det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,att du lämnade mig när jag behövde dig mest."Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig undertider av prövningar och lidande.När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

 

Solgul Maskros

17 april 2007 06:47

Vilken vacker dikt, den där behöver många läsa och den ger lite tröst. Det är jobbigt när någong lämnar en, jag blev lämnad för 6 år sedan fast han inte var snäll så blev jag ändå ledsen.
Kan jag länka till dig på min blogg
Kramar till dig

http://levmaskrosbarnet.bloggagratis.se

 

piolino

17 april 2007 19:47

Vilken fin dikt och tankeväckande! Har aldrig själv sett det så...:)

http://itsmylife

 

Anna

18 april 2007 15:37

Vad fiiin! Jag började gråta när jag läste den... :"( Tack för den!
Kram Anna

http://www.dandelionchild.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår var brorsan här & hälsade på, kan inte minnas när vi sågs sist. Överdriver nog inte om jag säger att jag tror det var julen 2008. Oftast ses vi ju bara vid födelsedagar & sånt. Han jobbar också rätt ofta vid dom tillfällena så tiden rinner lätt ...

Jag är verkligen urdålig på att blogga här, kanske borde lägga ner här & bara ha min blogg om graviditeten. Men det känns som det är tillfälligt, mycket kretsar ju kring Bebisen nu. Vi har i allafall kommit in i slutet på år 2009, snart är det n...

Tänk att det ska behöva gå två veckor mellan varje inlägg, men det beror nog mycket på min andra blogg, sen har nästan varje dag sett likadan ut. Sen sist då Kristoffer hade feber har vi hunnit med att fira tre födelsedagar, dock samtidigt uppdelat p...

I Söndags em ringde telefonen här & i andra änden fanns en ledsen pojke som hade rejäl feber, huvudvärk & Mammalängtan. Kunde ju inte göra annat än att säga att han fick komma tidigare. Han har fått vara hemma Måndag & idag men är feberfri & mycket p...

En evighet sen sist, jag vet men jag har ägnat lite tid åt en annan blogg...en låst sådan. Jag har dom senaste veckorna mått lite dåligt & i den bloggen finns förklaringen. Nu mår jag bättre & funderar på att öppna den men vill du ha adress + lösen r...