Han lämnade mig
Han fixar inte att ha ett förhållande just nu, trots att han har känslor. Han är inte klar med bearbetningen av sin egen skilsmässa. Även om han vet att han gjort rätt i det beslutet så tar det nog tid att komma över det. Vet ju själv hur det är så jag kan förstå honom. Men det hjälper inte mig nu, det är jag som måste plocka upp bitarna av mig själv & försöka gå vidare.

Det svåra i allt är att han fortfarande bryr sig. När han fortfarande var kvar här så höll han om mig när jag var ledsen, jag märkte att han blev påverkad av att jag tog i honom, det var så nära att vi älskade med varann igen, men han satte stopp. Han hade bara känt det som att han utnyttjade mig. Hade varit så mycket lättare att vara arg & känna "Jävla Skitstövel" om han inte brytt sig. Till slut körde jag iväg honom, men det kändes så fel, men jag var tvungen, det hade bara blivit svårare ju längre han stannat. Jag brast inuti & skrev i ett mess så fort bilen rullade ut från parkeringen att jag inte ville att han skulle åka, jag ville att han skulle komma tillbaka. Han ville ju men gjorde inte det. Ohh tårarna rinner igen, hur fasen ska man orka gå vidare??????

Blev hämtad av K, fick komma dit en stund men kände mig så splittrad så jag tog tåget hem vid halv 10, men fick i allafall i mig lite god mat & se lite raketer. Hade hela tiden messkontakt med T, ställde frågor, fick svar, ältade fram & tillbaka, han fanns hela tiden till hjälp & det gör han ännu. Men när alla frågor fått svar?? När jag ältat färdigt, vad händer då?? Kommer jag vilja ha kontakt med honom fortfarande?? Han hoppas det & han hoppas vi kommer träffas igen, men jag tvivlar. Så länge jag känner så här för honom blir det nog svårt. Men ändå vill jag inte släppa taget.....inte än  

Karin försökte få mig att må bättre genom att säga att han kommer tillbaka, han har bara blivit rädd, för sina känslor. Visst kanske det är så & visst skulle jag vilja att han kom tillbaka, men han kan ju inte lova ngt, han kan inte begära att jag ska vänta, att jag ska hålla kontakten. Och jag vill inte hoppas, jag vill orka gå vidare. Önskar man kunde stänga av ibland, bli känslokall. Jag faller alltför lätt ibland & det slutar med att tårarna rinner.

Vilket roligt första inlägg första dagen på 2007 va???
Fast jag kan ju hålla med T, bättre nu än senare, när känslorna blivit ännu starkare. Just nu känns det bättre, gör alltid det när jag fått skriva av mig, men jag misstänker att det blir fler inlägg idag. Vet inte om ngn läser, men det kvittar, det är en bra hjälp för mig, skriva av mig, både roliga & mindre roliga tankar.

Kram E

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår var brorsan här & hälsade på, kan inte minnas när vi sågs sist. Överdriver nog inte om jag säger att jag tror det var julen 2008. Oftast ses vi ju bara vid födelsedagar & sånt. Han jobbar också rätt ofta vid dom tillfällena så tiden rinner lätt ...

Jag är verkligen urdålig på att blogga här, kanske borde lägga ner här & bara ha min blogg om graviditeten. Men det känns som det är tillfälligt, mycket kretsar ju kring Bebisen nu. Vi har i allafall kommit in i slutet på år 2009, snart är det n...

Tänk att det ska behöva gå två veckor mellan varje inlägg, men det beror nog mycket på min andra blogg, sen har nästan varje dag sett likadan ut. Sen sist då Kristoffer hade feber har vi hunnit med att fira tre födelsedagar, dock samtidigt uppdelat p...

I Söndags em ringde telefonen här & i andra änden fanns en ledsen pojke som hade rejäl feber, huvudvärk & Mammalängtan. Kunde ju inte göra annat än att säga att han fick komma tidigare. Han har fått vara hemma Måndag & idag men är feberfri & mycket p...

En evighet sen sist, jag vet men jag har ägnat lite tid åt en annan blogg...en låst sådan. Jag har dom senaste veckorna mått lite dåligt & i den bloggen finns förklaringen. Nu mår jag bättre & funderar på att öppna den men vill du ha adress + lösen r...