Blev hemskickad idag, jobbade ett 7-13 pass, kände redan imorse att jag borde stannat hemma men eftersom jag vet hur svårt det är att få tag på vikarier så masade jag mig dit & hjälpte till med morgonbestyren. Men efter övervägande med övriga så bestämde vi att jag skulle åka hem & vila, ska vara hemma imorrn också. Sen har jag ett kvällspass på torsdag som jag hoppas jag ska bli piggare till. Är just nu oerhört tung i huvudet & genomförkyld. Så typiskt när jag precis kommit in i arbetet.

Messade R tidigare idag, fick inget svar på flera timmar så jag messade igen för en stund sen. Fick svar tillbaka.....han mår inte bra heller, fryser & svettas om vartannat tydligen, sover mycket verkar det som. Jag hoppas vi kan höras av imorrn.

Jag blir lite "knäpp", får en massa oroliga tankar & känslor när R´s svar dröjer, inbillar mig att jag är för på, att han tappat intresset osv. Men det är ju säkert i onödan men jag kan inte hjälpa det, jag vet ju hur ont det gör att bli lämnad & jag vill inte råka ut för det igen. Men jag har nog blivit lite skadad av allt som hänt så det tar nog sin tid att bli "normal" & lita på att det här är verkligt, att det är min tur nu. Att jag får uppleva kärleksruset igen.

Nu blir det soffan igen, orken tryter snabbt. Dumma förkylning.....go away!!

Kram E