För just nu vet jag inte riktigt vart jag står. Har inte pratat i telefon med T sen julafton. Vi har messat lite. Jag frågade tex om han ville ses nu när barna åkte till Mormor. Han ville nog på sätt & vis men vi kom fram till att vänta, det blev intensivt dagarna innan Jul & vi är ju båda rädda att det ska gå för fort.

Men nu så känns hans Sms så korta i tonen, bara Kram & inget av allt som vi sa första veckan då jag hade barnen. Säkert målar jag Fan på väggen men det är svårt när den kvinnliga intutionen säger att jag håller på att bli dumpad.....igen.

För precis så här var det i våras, dejtade en kille, allt kändes hur bra som helst tills han en dag åkte härifrån med orden:Ha en bra dag, vi hörs (typ) tror ni vi hördes av mer?? Nej precis, fattar ni varför jag är rädd för att samma sak håller på att hända igen.

Men samtidigt har ju märkt att T känner ngt för mig, så jag kanske bara ska försöka slappna av & inte låta tankarna skena iväg för mycket, som dom tyvärr alltför lätt gör med mig. Vi behöver kanske bara ta ett steg tillbaka igen. Har oxå talat om för honom att snart börjar jag skolan igen, då blir det allvar på pluggandet igen. Ska läsa 150% (600p) så det kommer säkert bli tufft. Det gör ju att tiden för honom blir mindre. Nu kom han in i mitt liv lagom när allt var slut & jag fick jullov.

Nää, jag tror det blir bra & blir det inte det, ja då reser jag mig efter ett tag & går vidare. Då var han ingenting för mig & jag kommer ett steg närmare att hitta en som är det. Så nu ska jag sluta leta tecken som inte finns, vem vet han kanske tycker jag är likadan, kort i tonen osv. Förhoppningsvis hör han av sig under dagen & vi kan reda ut vart vi är på väg just nu.

Kram E