Sakta men säkert blir det bättre. Men ytterligare ett par dar tar det nog innan allt är borta & kraften tillbaka. UVI`n satte fart på lite andra problem så istället för en infektion har nu kroppen två att tampas med. I Torsdags morse fick exet´s tjej komma & hämta barnen, K kom tillbaka på Fredagskvällen & I på Lördagen.....hon sov hos en kompis. Det har varit några riktigt helvetesdagar & ibland har jag bara velat dö.....vad har jag gjort för att förtjäna detta?? Barnen har sett mig i ett tillstånd ingen ska behöva se sin Mamma i. Lördagen tillbringades farandes fram & tillbaka mellan hemmet & två olika sjukhus *tack älskade pappa för hjälpen*, det var en sliten E som kom tillbaka hem. Mamma var snäll & tog hand om barnen & stannade över natten & fixade så dom fick en mysig kväll *Tack för allt* Barnen har också varit underbara, det är dom som tröstat, kramats, klappat & hjälpt mig med det som behövts. Älskade ungar, lovar att visa vad det betydde för mig. Tack också för alla gulliga kommentarer till föregående inlägg.....om ni visste vad rörd jag blev när jag loggade in :)Förhoppningsvis orkar jag skriva lite mer denna vecka. Nu ska jag iallafall kämpa för att bli bättre.....har inte orkat förut. Så än en gång: Tack.....av hela mitt hjärta.Kram E