Jag är uppe & har duschat, tvättmaskinerna rullar. hade egentligen tid vid 15-tiden igår men då orkade jag bara inte. Förkylningen är nog lite bättre, iallafall inte värre. Barnen är tillbaka hos Exet & det kändes tomt igår. Jag tror vi kommer ha en jobbig tid framför oss. Kristoffer börjar nu bli så stor så han förstår vad det här innebär.....även om det nu gått 3 år. Igår i bilen hem till Pappa så kom frågan varför Pappa & jag inte kan bo ihop. Hur förklarar man det på bästa sätt? Jag sa som det var, att jag tycker om Pappa som person & för att jag fick mina barn med honom men inte på det sättet som en tjej vill tycka om en kille.....som jag tycker om Rickard & Pappa om sin Tina. Jag hoppas & tror att han förstod. Förra Söndagen när jag fick hem barnen så sa han att han ville att vi skulle bo ihop. Han säger det ofta inför våra respektive & snart kan det nog komma lite ilska & ord som.....Du är inte min Pappa. När vi sa hejdå igår så kom tårarna på honom, jag såg det redan när han kommit in att han inte mådde bra. Det skär i Mammahjärtat men jag försökte få honom gladare igen utan att inte låtsas om att han var ledsen, tröstade så gott det gick. Flera gånger under veckn som han är här så säger han att han kommer sakna mig, han frågar om dagarna & det gjorde han även igår.....jag tror han längtade tillbaka hit. Även om det gör ont & blir mycket tårar så måste han få gå igenom den här fasen, han måste få fråga & önska så han kan bearbeta våran separation han också.