Tack för era kommentarer & rader när det gäller R & hans jobb som jag ibland föraktar. Han är ju precis som jag timanställd & har för övrigt bara den inkomsten så det är klart att han tar vad han får. Han kan ju inte påverka vilka tider han får & han tycker att det är pissigt han också ibland, han kan vara irriterad & då kan det gå ut över mig. Det känns bara så tråkigt att det blir så här, att han får en lång arbetsdagdag när jag är ledig.....vi hinner ju knappt ses. På sätt & vi kan det även vara bra, vi hinner inte nöta på varann, det blir inte så tjatigt att träffas. Så visst finns det för & nackdelar med att vi inte ses pga jobb(iga) tider. Jag älskar R, det gör jag & jag vet att han älskar mig & jag vet att han hellre skulle vara här hos mig än i en buss.

Jag är en känslomänniska, jag växlar ständigt i mina känslor & humör. Förra veckan bad jag R att han skulle försöka vara ledig idag då det är min enda lediga dag då jag jobbar i helgen & har delad tur både Lördag & Söndag. Speciellt viktigt kändes det då han faktiskt åker bort igen. Men inte är han ledig, han skrev han igår att han trodde att han skulle sluta mitt på da´n. Tror jag, tänkte jag & skrev ett sms tillbaka att jag ska ev träffa en kompis idag & det ska jag banne mig låta gå före. Jag kommer inte anpassa mig efter honom varje gång. Nu vet han att han slutar 9 ikväll & sen är ledig Fredag & Lördag. Men det spelar ju fan (ursäkta) ingen roll då jag börjar jobba halv 1 imorron. Jag vill heller inte ge mig iväg på några äventyr innan jag börjar, det kommer bara kännas stressigt. Så just nu känner jag mig sur, besviken & hämndlysten, varför träffas dom få stunderna vi har innan han åker? Vi kan lika gärna inte ses alls. Får väl se hur det går med den saken.....

Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i Kartonger och väskor.
Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna.
Tredje dagen satte hon sig för sista gången ned vid deras vackra matsalsbord med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik, och festade på ett halvkilo räkor, en burk kaviar och en flaska Chardonnay.
När hon ätit färdigt gick hon runt i varje rum och stoppade in halvätna räkskal doppade i kaviar inuti alla gardinstänger.
Sen rengjorde hon köket och lämnade huset.
När maken återvände med sin nya flickvän var allt lycka och glädje de första dagarna. Sen började, sakta, huset att lukta. De försökte allt, dammsög, torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna.
Ventilationskanalerna kollades för att hitta eventuella döda gnagare, mattorna kemtvättades och luftrenare och doftblock hängdes upp överallt.
Anticimex kallades in och satte in gasbekämpningsmedel varvid det nu inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar. Till slut revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes.
Inget hjälpte. Folk slutade komma på besök. Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset. Hembiträdet slutade.
Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan beslöt sig för att flytta. En månad senare hade de inte fått huset sålt, trots att de halverat priset.
Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att svara på deras telefonsamtal.
Till slut var de tvungna att ta ett stort banklån för att betala sitt nya hus. Exhustrun ringde mannen och frågade hur allt stod till.
Han berättade hela historien om det ruttnande huset.
Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset.
I tron att hans exfru inte visste hur pass illa huset luktade gick han med på att sälja till henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor att hon skrev på samma dag. Det gick hon med på.
En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden.
Inklusive gardinstängerna.