Snart dags att gå till dagis med K, han sitter just nu & äter lunch. Jag tog fram en matlåda från frysen, duger åt honom.....han äter med god aptit. Själv åt jag lite Yoggi & en thekaka med kaviar & stekt ägg, mättar ett tag i allafall. Ska ju äta min matlåda på jobbet i eftermiddag.

Har vikt tvätt & upptäckte att jag glömt en maskin i torktumlaren.....började med att ta bort luddet sist & glömde sen helt bort tvätten. Så jag var ute & hämtade den.....någon hade varit snäll & vikt ihop den åt mig. Visst kanske inte så trevligt när man inte vet vem det är men här bor mest äldre personer så jag räds inte några baciller. Tvätten kunde lika gärna ligga slängd på golvet.

Annars händer det inte så mycket här, drog en liten vals med dammsugaren i hallen & vardagsrummet. Surfar runt lite slött & väntar på att tiden ska gå. Har ringt fritis ang I´s tider, det hade blivit missförstånd i Måndags. En av tjejerna som jobbar där hade ringt hem hit & frågat I om hon inte skulle komma. Det stod tydligen 16 på deras schema. Så nu har jag ändrat det till att jag ska höra av mig när hon ska komma dit. Hon börjar bli så stor, viljan att vara på fritis avtar mer & mer, dessutom försvinner kompisarna också. Men det är ändå bra om hon finns inskriven ett år till, sen kan vi nog släppa det.

Kram E

Jag hade en dröm inatt.....minns inte så detaljerat. Det var jag & Exet & barnen, vi var & shoppade tillsammans, på någon billigt allt möjligt butik. Tror i allafall drömmen gick ut på att vi höll på att hitta tillbaka till varann. Men jag minns att jag kände mig väldigt splittrad i drömmen, speciellt att ta valet om jag skulle följa med honom & barnen hem dit eller om jag skulle åka hem till mitt & marsvinen.

Jag vet inte hur jag ska tolka drömmen, jag har inga som helst tankar på att försöka igen & varför skulle det funka bättre i dagens läge.....dessutom är han ju upptagen. Jag tror den symboliserar att jag längtar efter att ha någon i mitt liv.....någon att vara riktigt, riktigt kär i. Men kommer jag bli det igen, just nu känns det väldigt avlägset, mycket beroende på att jag nog har fått svårare att släppa någon nära, för varför skulle det bli annorlunda nästa gång mot alla andra gånger?

Förut har jag alltid haft Hoppet men jag funderar på att sluta hoppas & bara ge upp, se om det finns någon som vill slåss & kämpa för att vinna mitt hjärta. Det är nog ganska svårfångat för tillfället. Se bara på T2, han påstod sig vara seriös & han sa att han ville ha mig.....inte faller jag för det, han visade det väldigt dåligt, har inte hört av sig & han lär nog inte göra det heller.

Men jag tänker inte gräva ner mig utan jag ska vara glad för det jag har tills vidare. Jag har mycket, mer än många andra. Jag har två underbara ungar, jag har ett hem som jag trivs i, jag har mat på bordet, jag har underbara vänner.....ingen nämnd & ingen glömd. Jag har ett par underbara före dettingar som trots att dom inte kunnat ge mig det jag allra mest vill ha så vet jag att dom bryr sig om mig & faktiskt vill finnas kvar i mitt liv. Det handlar om daglig eller nästan daglig kontakt.....inte den där sporadiska som jag har med ett antal. Utan mail, sms & konverstaioner på Msn. Det är dom som stöttar mig när jag mår dåligt & gläds med mig när jag mår bra.

Om jag fick en önskan uppfylld så skulle det vara att L var tillbaka i livet.....han fattas mig & trots att jag inte tänker på honom varje dag så känns det någon gång i veckan tomt, han var en som jag också hade regelbunden kontakt med, som jag kände brydde sig om mig.....den jag är. Tänk om man kunde ha kontakt med himlen.....då skulle jag skriva varje dag.

Kram E

Idag blir det en sån där fin höstdag.....som det verkar nu i allafall, solen skiner från en nästintill blå himmel. I har precis cyklat till skolan, K kollar barntv & bara softar. Först om 4 timmar ska vi till dagis.

Det är konstigt hur reaktionerna från I varierar när jag pratar om jobb. Igår när jag förklarade om ikväll så tyckte hon inte om det, barnen blir lämnade ensamma ca 20 minuter eftersom Mamma/Mormor ska åka med tåget som jag kommer med. Kan förstå att det kan kännas lite läskigt men det är ju ingen fara. Hon tyckte heller inte om att jag ville jobba på Söndag.....stora tårar trillade på kinderna. Idag tog jag upp det igen, då verkade det inte vara något problem. Kan det vara tröttheten som gör att hon är mer känslig?

Ska iallafall kolla upp ordentligt vad det var för tider på Söndag, är ju lite svårt att börja 7 eftersom första tåget är inne först en timme senare. Om tiden är 8 som A trodde så ska Exet hämta barnen på morronen, & jag tar båda passen. Men ska även kolla om det är knöligt att bara ta ett pass, om hon kan hitta någon till morrontimmarna. Då får jag umgås med barnen även på Söndag. Det är vid såna här tillfällen jag kan önska att vi fortfarande var en familj, tänk vad lätt det hade varit.....kunnat jobba i stort sett när som helst. Men nu får jag göra det bästa av situationen & jag är glad att vi har en fungerande relation oss emellan, inte alla som har det.

Kram E