Nyss haft en lite tråkig konverstation med T, tidigare i veckan misstrodde jag honom för att vara oseriös. Nu är det nog tvärtom.....pga att jag talade om dejten imorron. Kommer inte ha någon chans där om det inte funkar imorron & det är kanske bara bra. Det känns aldrig kul att ha olika åsikter men jag måste göra det som känns rätt för mig.....inte någon annan. Nu finns det förmodligen inget mer att säga oss emellan & jag blev för en stund livrädd.....är jag helt sjuk i skallen som gör så här.....väljer & vrakar? För är det inte det jag gör, spelar ut dom mot varann? Tänk om jag väljer fel i allafall.

Sen fick jag ett par uppmuntrande ord av en som jag mailar med ibland men som jag inte är intresserad av, han var nyfiken hur det går för mig, skrev bara lite kort att jag hoppas dejten går bra imorrn & att jag gjort rätt annars har jag nog förstört något som kunde bli bra. Han tyckte inte jag skulle vara pessimistisk utan typ ge järnet. Dom orden & ett besök på M´s sida räckte.....jag litar på att jag gör rätt. Litar på min inre röst & min magkänsla.

T & jag har olika åsikter om vad som kan bli seriöst. Vi ser olika på det här med att hamna i säng för tidigt, jag tror inte det kan bli seriöst & han tror tvärtom & kanske är det så att killar med olika bakgrund tänker likadant. Dessutom så skrev T att kanske jag träffar någon som tänker som jag & jag tror jag gjort det i M.....det känns så i allafall, känns som jag kan lita på det han skriver. Vi får väl se imorrn om vi har någon kemi som vi kan bygga vidare på.....börjar bli lite pirrig & det har jag inte känt med dom andra så kanske.

Kan inte låta bli att undra.....om nu T hade kommit igår, ja då hade jag kanske ställt in i morrn, kanske bestämt mig för att satsa på honom istället trots tveksamma känslor.

Kram E