Jag har spenderat några timmar hos en tjejkompis, jag var hennes inneboende i samband med separationen. Nu har hon flyttat till större lägenhet med sin pojkvän & hennes barn. Hon & han har fått en son tillsammans, så liten fortfarande.....knappt jag kommer ihåg hur det var. Läget blev ganska kritiskt efter förlossningen men nu verkar allt gå åt rätt håll & det var kul att sitta & prata lite & ventilera dessa problem som hela tiden dyker upp bakom varje hörn.

Senare på em kom en annan tjejkompis, satt kvar en stund.....messade då med T, killen från igår. Det började bra men så kom han in på en sak rörande det sexuella, en sak som jag inte vill gå med på. Där är vi kanske olika & jag skrev till honom att det ska inte spela någon roll, han får helt enkelt acceptera mitt nej. Skrev också att han fick mig åter igen känna osäkerhet.....jag är ju redan osäker, på vad jag vill osv. Han undrade ju självklart varför men fick svaret att det vill jag ta öga mot öga, det är inget jag vill skriva om i ett mess, lätt att det blir missförstånd. Få se om han föreslår att vi ska ses någon dag.....som sagt jag jagar inte, det får andra göra.

Kram E

Veckans tema hos Tjejsnack handlar om Kärlek

* Minns du din första riktiga kärlek? Var, när, hur?

Svar: Om man bortser från alla förälskelser under skoltiden då man gick & trånade så dök Han nog upp på våren -93. Det var en kille från Irak & han var den som raggade upp mig......Jag hade ögonen på en annan *L*

I dagsläget ser jag en annan sida av förhållandet , men då var jag kär & blind.

* Minns du första killen du hade? Kommer du ihåg hur det var? Kändes?
Svar: Innan killen ovan var jag tillsammans med en kille ett par månader, det var väl det första som var på väg att bli allvar. Men efter en tid kände jag att han inte var den rätta.....jag hade inte samma känslor för honom som han för mig så jag gjorde slut.

* Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Varför, varför inte?
Svar: Ja det gör jag nog.....kanske inte det där mötet på gatan då blickar möts med en man inte känner. Utan med mer kännedom om person, behöver inte vara så djupt utan bara lite ytligt. Sen är ju frågan om kärleken blir besvarad.

* Vad är kärlek för dej?
Svar: Kärlek för mig är att våga vara den man är, våga visa sina olika sidor, kärlek är det det riktiga pirret i hela kroppen & känna saknad så fort Han försvinner ut genom dörren. Men det är också att ge varann space, att ha sina egna liv, att lita på varann & ha en kommunikation.

* Har du en pojkvän/flickvän för tillfället? Hur länge har ni varit tillsammans, bor ni ihop? Distans? Om inte skulle du vilja ha det nu? Motivera.

Svar: Nej, är inne i dejtingkarusellen med allt vad det innebär. Jag skulle vilja hitta den där killen som kan ge mig den där speciella känslan. Jag vill träffa någon att ha kul ihop med, göra små vardagliga saker, dela livet med men inte hela vardagen. Jag vill ha någon som har ett eget liv, med jobb/annan sysselsättning, egna vänner & egna intressen. Att jag är en viktig del i hans liv men han ger inte upp hela sig själv för min skull. Ett stort + är om han har egna barn, en egen separation bakom sig så han vet hur det är att leva det liv som jag gör.

Kram E

Kanske borde jag ha något riktigt hårt.....att slå mig själv i skallen med. Eller varför inte en mörk stickad vidrig yllefilt.....för att gömma mig i ett litet obetydligt hörn någonstans & inte få komma fram förrens jag kan lyssna på mig själv & andra.

Varför kan knopp & kropp inte arbeta tillsammans, varför är jag så svag? Kanske var det i brist på närhet dom senaste veckorna, kanske berodde det på det han skrev igår, jag vet inte & jag önskar jag visste.

Den där nya från Msn kom över igår kväll & fick en kopp kaffe & inte bara det. Vi hade väldigt trevligt, väldigt kul ihop. Vi kunde prata & skoja med varann & han var så där ömsint som jag vill att en kille ska vara.....små lätta beröringar. Givetvis slutade som det gjorde eftersom ja, just det kropp & knopp inte arbetar tillsammans. Sent inpå natten åkte han hem men jag känner på mig att vi ses snart igen.

Ge mig inte en massa bannor nu.....jag vet att jag bröt mot alla oskrivna lagar som finns, jag bröt mina löften till mig själv. Det är bestraffning nog. Han fick pikar flera gånger om att jag inte litar på honom, han tog nog illa vid sig. Det känns som om han var ärlig & jag vill lita på honom. Det är bara en sak.....tänk om jag inte kan känna det där lilla extra för honom trots att allt verkar vara på rätt väg.

Jag känner mig lite tom nu, vet inte riktigt vart jag befinner mig. Vad blir det av det här, kommer det bli det där kärleksruset? Jag vet inte, får nog våga chansa lite nu & lära känna honom. Dessutom måste jag fötränga rädslan över fördomar & vad andra ska tycka & tänka om att jag dejtar honom. Men om han nu kan göra mig lycklig & få mig att känna mig speciell & älskad så tror jag familj & vänner blir glada för min skull efter allt som varit.

Kram E