Det är nästan så jag kan höra en knappnål falla.....så tyst & lugnt är det här nu när barnen är tillbaka hos sin pappa. Trycket i huvudet börjar lägga sig & jag känner sakta hur kroppen slutar spänna sig. Det har varit lite irriterat här, tråkigt men sant.

Det är väl det som är nackdelen med byte på Söndagar. Då har vi haft hela veckan tillsammans & det sista är helgen & då har jag hunnit tjata ihjäl en död flera gånger om. Vi är ganska trött på varann känns det som. Tror ni som lever som ensamföräldrar en vecka åt gången eller mer kan förstå hur jag känner.

Jag är helt ensam om ansvar & uppfostran. Ensam om att ta alla konflikter både mellan mig & något av barnen & konflikterna som uppstår ganska ofta mellan barnen. Det tar kraft & energi & suger musten ur en när konflikterna duggar tätt.

Men jag älskar mina barn över allt annat & det är alltid det sista jag säger varje kväll & det sista jag talar om vid avskedet på Söndagen. Det kommer inte dröja länge innan jag börjar sakna mina älsklingar igen, det är ett som är säkert.

Kram E

Söndag igen.....en regning sådan. Har sovit med två barn i sängen igen, varmt & trångt men jag var för trött för att gå lägga mig någon annanstans. Det börjar kurra i magen i alla fall på mig.

Både I & K har gått in på I´s rum & det är så tyst & lugnt, vet inte vad dom gör men det ska bli spännande att se hur lång tid det dröjer innan någon av dom vrålar i högan sky. Nyss var det nämligen fullt bråk *nästan* i sängen. Denna syskonkärlek.....om man kunde förstå sig på den.

Kram E