Snart är det marknad här i närheten.....vill verkligen gå i år för jag har en sak jag ska jaga efter....."Foppatofflor" *fniss* som alla andra skaffat sig. Vill ha att gå i på jobbet. Har funderat på vad jag skulle vilja ha för färg & nu har jag kommit på det. Ljust grå om det finns, lär väl få jaga halva marknaden innan jag hittar den färgen. Annars får jag väl nöja mig med något annat.

Har faktiskt investerat i två s.k Jibbitz.....skosmycken. Hittade på Tiimari i Lkpg igår för 15 Kr st. Annars kostar dom det dubbla för 1 har jag hört. Fanns ett antal att välja mellan, blommor, hjärtan, döskallar, figurer från Disney´s filmer & en massa olika djur. Jag köpte en söt groda & en cool liten djävul. Får nog åka in & köpa på mig fler.

Nu finns det även armband/fotlänkar i samma material som skorna & med hål i som ska pyntas. Vilken fluga det blev.....åtminstone med Jibbitz. Såg faktiskt på Oprah om hon som kom på ide´n. Hon är miljonär idag, hon började med att sätta i små figurer i sina barns skor & sen utvecklades det till ett mindre företag för att till slut säljas till han som kom på "Foppatoffeln". Han stötte på en av döttrarna av en slump & såg hennes sko.....gav ungen ett visitkort & bad mamman höra av sig. På den vägen är det.

Efter att ha pratat med R så kom längtan efter honom & känna hans hud mot min igen. Har dessa timmar då jag känt olustkänslan stängt av mina känslor, nu finns dom där igen, iallafall så jag mår skapligt bra. Måste ju ändå förklara för honom hur jag kände det i helgen, men det får bli när vi ses öga mot öga.

Jag blev lite rastlös efter samtalet så jag messade J & gick ner till henne. Varit ute en liten promenad alltså, men mest stått & snackat skit. Det var skönt att få en annan vuxen att prata med, det har ju bara varit barnen & jag i helgen vilket gör att det känns skönt att träffa någon om så bara för en timme.

Här blir det snart sängen.....börjar 7 imorrn & ska nu vara på en ny avd som är tyngre & dessutom ska jag jobba längre pass för det mesta. Jag skrev ett stycke í detta inlägg som blev så långt att det får bli ett eget inlägg. Bara att klistra in & spara.

Kram E

Att det ska vara så svårt.....över 30 år & vågar knappt slå en signal till den jag tycker om. Jag påbörjade ett sms men så tog jag helt enkelt upp telefonen & bläddrade fram R´s nr i telefonboken & tryckte på grön lur. Han var i allafall hemma. Samtalet kändes lite stelt men jag tror nog jag oroat mig lite i onödan.....han har haft fullt upp med sjuka ungar.

Visst kan man då tycka att han borde svara på mina mess, men dels har jag skrivit luddigt som typ hör av dig om du vill. Dessutom så har jag ju bara skickat 3 sms på hela helgen. Nu sa han i allafall att jag skulle höra av mig när jag är ledig så kanske vi kan ses. Jag frågade då om han ville det. Fick ett ja till svar, frågade då "säkert"? Absolut blev svaret så nu litar jag på det, nu vågar jag tro på oss igen.

Det är ju inte så konstigt att jag reagerar som jag gör. Jag har ett stort.....kanske för stort behov av bekräftelse. Vill inte höra alla pluttinuttiga saker & jag saknar dig, tänker på dig osv varenda dag, varenda timme.....men någon gång ibland känns bra. När jag träffar R nästa gång ska jag försöka ta upp det här eller kanske skriva en liten förklaring i ett mess så han förstår hur jag mår när det går flera dar utan ett tecken från honom. Det kan ju lika gärna ha hänt något.

När vi lagt på så kom tårarna.....av lättnad & klumpen i magen löstes upp, mår nästan illa. Men det känns iallafall lite bättre nu. Det finns ju hopp i allafall.

Kram E

Tack Kajsa för kommentaren till förra inlägget.....jag vet att du har rätt & jag ska göra det, ställa honom mot väggen. Men det får bli ikväll.....han får idag på sig & jag tänker inte messa något. Jag vill vara ovetandes tills barnen har åkt hem till Pappa, för om det är det värsta så vill jag vara själv. Jag formulerar lite försiktigt i tanken nu vad jag ska skriva.....det är lättare för mig att skicka ett mess & skriva ner hur jag känner det på en gång. Sen får jag hoppas på ett svar.

Har också hunnit tänka ut hur jag ska göra om det nu är så att han inte vill träffas mer.....kanske bara vara vänner. Då tänker jag försöka vara tillräckligt stark att bryta det, jag har tillräckligt många vänner & jag tycker för mycket om honom för att kunna vara bara vän. Det är antingen eller. Man kan inte äta kakan & ha den kvar.

Innerst inne hoppas jag på att det finns en vettig förklaring till hans beteende, men jag får kanske vara beredd på att höra att han inte vill fortsätta dejta mig mer. Fyy hemska tanke.....jag som trodde jag skulle få vara lycklig nu ett tag, vad gör jag för fel?

Kram E