Tog med mig barna in till Lkpg & city´s oas.....Trädgårdsföreningen. Messade ju R ang minigolf men fick inget svar.....igen. Har messat ännu en gång & inget svar. Vad håller han på med? Har en klump i magen som jag nu ska försöka arbeta bort.....med mys i soffan med barna & Monsters Inc. Blir lite godis också men är rätt mätt efter maten.

Ang R så står nu valet mellan två alternativ:

1) Ställa honom mot väggen

2) Lämna honom ifred & inte messa på något dygn & se om han hör av sig.

Det lutar åt 2, hoppas ju självklart på att han ska höra av sig under kvällen eller imorrn. Vad skönt det skulle vara & kunna bli fly förbannad & be honom dra dit pepparn växer men som sagt så tampas han med vissa saker som jag tror han har det jobbigt med & jag har ju sagt att jag finns här.....det är inget hinder för mig. Just därför är det så svårt, jag tycker ju om honom.

Kram E

Det känns som det händer igen.....vet fan inte vad jag ska tro & känna. Jag vill inte tro det värsta samtidigt som jag inte vågar hoppas på det bästa. Jag är beredd på att gå sönder ännu en gång, men jag hoppas ju verkligen att jag har fel. Men det gör ont att inte veta, jag försöker just nu bara ta en stund i taget & inte visa något för barnen.

För bara någon vecka sen så sa han att han tyckte om mig.....i veckan har messen (om jag fått svar) känts annorlunda. Jag vet att ena grabben har varit där & varit sjuk, det kanske också är så att R bara har en jobbig period just nu.....det blir ofta svar som "vi kan höras imorrn", jag väntar, försöker låta bli att messa men inte hör han av sig. Hur fan tänker han? Vad vill han? Om det nu är så att han inte vill mer kan han inte vara ärlig & säga det i så fall??? Skulle jag ställa honom mot väggen kanske han bara tycker jag är knäpp.....vi ska ju ta det lugnt, det är ju vad båda vill men är det för mycket begärt av mig att vilja veta vart han står.

Inte undra på att jag är knäpp efter allt som varit, jag har varit med om åtminstone en dumpning av det slaget att killen bara slutade höra av sig.....hur moget är det i 30-årsåldern? Man ska kunna stå för vad man vill & hur man känner. Det gick så jävla bra att ha sex men så fort det började bli lite känslor ja då drog han.....jävla typ :)

Jag vill inte tro att R är på det sättet, jag försvarar honom med det jag vet om honom, att det är dom sakerna som gör att han är som han är. För det kanske är han som borde känna så, att jag inte skulle vilja ha honom. Men jag vet hur det blir om han inte vill mer.....då brister jag & får ännu en gång lappa ihop bitarna. Jag hoppas verkligen jag har fel, att jag faktiskt inte behöver oroa mig.

Förlåt mina svordomar men det är så jag känner just nu.

Kram E