Mina älsklingar har kommit hem igen, har precis stoppat om båda & hoppas det inte dröjer innan dom sover skönt. Vi har en vecka med tidiga mornar framför oss & det kan bli tufft nu när dom vant sig vid att vara lediga. Jag har ju två introdagar inom hemtjänsten nu, dessutom delad tur på Tisdag.....känns sådär men det får väl gå.

Har ju pusslat ihop schemat för hur barnen ska vara här efter hur jag jobbar.....i dom planerna ingick ingen R, men han ska nog få utrymme han också. Har en hel del dagar där jag slutar vid lunch & så. Får väl pussla lite till i värsta fall. Men nu ser jag återigen det där att när jag slutar leta & vänta på att hitta Kärleken så kommer den.....oväntade överraskningar är dom bästa.

När K kom tidigare så kom han på cykeln, det var ett tag sen. Den var nu ommålad i blått, vitt & rött. Dessutom har han lärt sig cykla utan stödhjul. Det går lite vingligt & han hade visst ramlat ett par gånger, både med fart & i stilla läge.....däcket far visst iväg för honom. Stackarn har också lyckats med konststycket att hamna i ett brännässlesnår.....fråga mig inte hur det gick till för det vet jag inte.

Den här veckan & nästa har K simskola, det blir S & T som hämtar från dagis & tar med honom dit & sen lämnar tillbaka honom. Jag är ledig först på Fredag, då ska jag följa med honom. Blir spännande att se om han är mogen för det i år. Förra året var lite tidigt. Återkommer med rapport.

Nu ska jag kolla om Trollen somnat.....tyst & lugnt är det, sen blir det ett telefonsamtal :)

Kram E

Jag har sovit som en prinsessa inatt.....eller åtminstone som ett barn, lugnt & rofyllt. Den sista veckan har ju varit så konstig eller hur jag ska uttrycka mig. Det har lett till att det varit svårt att somna på kvällarna, jag har vaknat både nu & då & haft svårigheter att somna om. Men idag känner jag mig utvilad trots att det blev lite sent igår.

Det sista jag räknade med för ett par veckor sen var att falla första dagen såsom jag gjorde när R skrev till mig på Spray. Det tog inte lång stund innan jag kände att han var någon jag ville ha. Det är skönt att veta att jag faktiskt kan känna så igen. Trodde väl det var kört egentligen, att jag kanske skulle få räkna med att bygga upp den där känslan, att den skulle komma med någon med tiden. Men det är ju inte så jag vill ha det.....jag vill känna det där riktiga pirret redan från början & det har jag verkligen gjort i veckan. Det bästa av allt är att det faktiskt är besvarat, att det faktiskt är möjligt att bygga något av den här grunden.

Igår frågade R mig om jag kommer vilja träffa honom igen, han fick svaret självklart vill jag det. På något sätt så kände jag att jag inte behövde fråga tillbaka, det var liksom underförstått. Men senare kände jag att jag var tvungen så jag frågade i ett mess. Fick tillbaka: "Klart jag vill det, jag tycker om dig jättemycket gumman, puss" Någon som kan känna min glädje? Någon som kan förstå hur detta får mig att må just nu?

Det jag nu ska jobba på är att försöka slappna av, koppla bort rädslan att bli lämnad & sårad igen. Men det blir inga svårigheter tror jag, för viljan att älska någon igen är starkare än rädslan, rädslan vinner inte det här loppet. Det här ska jag ge mig in i med hela mig, helhjärtat men med sunt förnuft & öppna ögon.

Kram E