Det är som tidigare skrivet ett ruggigt väder, även om det inte är kallt så tränger fukten in under huden. Det skulle vara skönt med en varm dusch men jag är för trött så jag nöjer mig med lite varmt te & ett par smörgåsrån istället. Det kommer bli skapligt i säng ikväll. Barnen sover & snart är det Tisdag, veckan går fort, jag känner det. Intensivt med andra ord. Visserligen får K & jag två kvällar för oss själva nu när I har träning men dom timmarna går också fort.

Imorrn har jag lovat I ett par korta vita strumpor, det ska tydligen vara till den andra dansen. Så då får jag väl gå en sväng in på Lindex efter skolan. Finns inte så mycket annat att välja på.....jo Kappahl också. Få se vart jag hittar billigast strumpor.

Jag tror det lutar åt att jag hoppar över avslutningsmiddagen på torsdag. Exet & tjejen ska tydligen iväg lät det som eftersom det inte blir någon träning på dansen. Jag vill inte ta med båda ungarna till restaurangen & be Mamma komma känns galet en vardagskväll. Känner dessutom att jag tappat den fina kontakten jag hade med C, det hände under praktiken & det är ju förståligt egentligen. Vi har haft en jättebra kontakt trots ålderskillnaden på 12 år. Därför känns det rätt skönt att sluta nu, innan jag börjar känna mig allt för utanför.....det har börjat komma krypandes den sista tiden. Kanske bara jag som inbillar mig igen & det är inget jag gråter över, än så länge funkar det.

Kram E

Vilket tappert gäng 01:or & 02:or som trotsade regnande småspik & rå fukt som tränger innan för skinnet. Måste ju säga att det var minst lika tappra föräldrar. Det visar på att ungar & föräldrar uppskattar att det anordnas aktiviteter för dessa småttingar.

Det är alltså så här det är att vara förälder till idrottande barn. Att oavsett väder stå & titta på träningar. Hann knappt kliva ut i gräset förrens vätan trängde in i gympaskorna.....kanske borde haft gummistövlar?? Sista kvarten frös jag ordentligt. Som tur var så har jag hela timmen pratat med en Mamma till en av K´s dagiskompisar. Gjorde det hela lite trevligare. Hon var dessutom generös & erbjöd oss skjuts hem *tack snälla*

K sitter nu inbäddad i pjyamas & fleccepläd i soffan & äter kvällssmörgås & några köttbullar. Vi väntar på att I ska komma hem från kompisen. Hon åkte dit efter skolan & har förhoppningsvis ätit där också. För när hon kommer så är det nästan dags för sängen. Blir en saga i soffan innan tänkte jag. I har även en hög med kläder att prova, kläder som jag rensat ut från min egen garderob. Kläder som trots rätt storlek varit för små. Kom på igår att det nog passar henne bättre. Hon satte på sig ett par highwater byxor & en randig topp i morse & det passade henne perfekt.....så fin. Få se hur resten passar, vi får väl ta lite i taget.

Kram E

Det tänker jag inte utsätta mig för. Jag gör det inte, nu får det vara bra. Vet inte riktigt vart jag har A just nu, jag anser att vi dejtar, han har just nu Snygg, Singel, Sexig på sin Msn. Visst det är bara ord & vill jag veta kan jag ju bara fråga vart vi står egentligen. Vi har sagt att vi ska ta det lugnt, men vad innebär det för honom? Vill han vara på jakt samtidigt som han träffar mig tills någon bättre dyker upp? För mig innebär det att jag ligger lågt på dejtingsajterna, är inte lika aktiv & online så mycket längre. Att ta det lugnt betyder för mig att jag vill att vi ska lära känna varann & fortsätta träffas/dejta eller vad man nu ska kalla det.

Men jag tänker inte vara den som är mest på, inte igen, inte en gång till. Jag tänker banne mig kämpa för att inte falla för mycket, för fallet om det tar slut skulle nog göra jävligt ont. För frågan är vad vi har gemensamt egentligen. Vi har visserligen väldigt kul & sexet fungerar bra, men resten då? Att det ska vara så svårt, måste jag alltid börja analysera så fort det är något?? Varför inte bara ta det för vad det är?? Jo för jag är rädd att bli kär i någon som bara ser mig som ett tidsfördriv, jag är så rädd att vara den som blir sårad. Även om det är svårt att vara den som inte känner samma sak & behöva säga det så är det lättare att vara den som sårar den andre, det är lättare att gå vidare. Jag vet inte om jag klarar av att plocka ihop bitarna av mig själv igen & försöka limma ihop dom till en något sånär hel person.

Jag blir idiot på pendlatet i mina känslor, ibland tror jag att det är något allvarligt fel på min hjärna. Det blir förhoppningsvis bättre att jobba, då är jag fokuserad på det jag gör.....i skolan är det lätt att glida iväg & bli frånvarande. Speciellt nu när det är så kort tid kvar. Men en sak är säker, jag måste ta upp vart vi står med A, vad han vill få ut av det här vi har påbörjat. Det ska göras innan jag utvecklar mer känslor, tänker inte tillåta mig att må mer dåligt nu. Då är jag hellre den som sätter stopp för det. Låter jag elak? Ja kanske men som jag skrev här så är det kanske inte så konstigt. Jag måste bli mer hårdhudad så jag inte blir trampad på. Det får vara bra med det nu, det är min tur att få må bra ett tag nu.

Kram E

Nerräkningen har börjat.....4 dagar kvar nu.

Såg på två filmer idag så hjärnan är lite seg. Den första var Kärlekens mirakel av Lennart Nilsson, helt otroligt att han kan filma så som han gör. Den andra var en film om för tidigt födda barn (Omkring V 24) & dom funktionshinder som barnen fått pga livsuppehållande åtgärder. Det var olika familjer från Kanada som berättade om sina barn.

Ville vi så kunde vi fått se ännu en film efter lunch.....om odubktion men ingen var intresserad, alla verkade väldigt sega & några ännu mer sega. Så istället fick vi sluta, känns så skönt att komma hem lite skapligt. Känner mig frusen, det regnade en del i morse & jag tog inget paraply så det känns som om fukten krupit innanför skinnet. Har ätit lite lunch nu & ska nu bara koppla av tills halv 5, då är det dags att hämta K & gå till fotbollsträningen.

Kram E