Sitter just nu i ett sovrum som lyses upp av en kvällsol så hela rummet vadar i ett underbart sken. Det passar min sinnesstämning nu för trots ekonomibekymmer så känner jag att jag lever.

Förstår inte riktigt vad som hänt men det känns som det kan vända för mig nu på Singelfronten. Har blivit lite mer aktiv både på Vilda & Spray den sista tiden, lite lagom så bara. Nu har flera trevliga rätt snygga killar skrivit & varit trevliga & visat andra sidor än sin mindre trevliga sida. Visst händer det att det kommer in en & annan som vill ha en liten leksak vid sidan om frugan & andra som bara vill in på sexbiten så fort man sagt Hej typ. Men då säger jag ifrån.....vänligt men bestämt att jag vill faktiskt ha mer. Det känns som jag har en chans att träffa någon snart, men tänker absolut ta det lugnt. Det är så lätt att rusa iväg & med tanke på hur dåligt jag mått i år så är & borde jag vara rädd att bli sårad igen, jag kommer inte orka så mycket mer motgångar utan en tids paus. Men att känna respons på sina profiler & på sitt utseende ger en enorm kick för självförtroendet. Det är vad jag behöver nu.

Kram E

Jaha.....3 dar sen sist, vad händer, varför bloggar jag inte lika ofta nu?? Därför att jag inte känt för det & inte orkat skriva, känns som det bara är tråkigheter i allafall. Men jag gör ett litet försök i allafall dels för Er trogna läsares skull.....om jag nu har några *tala gärna om det i så fall* men mest för min egen skull då jag ofta går tillbaka & läser gamla inlägg. Inlägg som kan få mig att gråta eller skratta men oftast bara för att se vad jag gått igenom.

Som Jag skrivit innan så har det här året varit rätt tufft & det fortsätter att vara det, nu senast är det ju ekonomin som strular. Jag hoppas på Csn, ska överklaga idag men annars får jag väl låna ihop dom pengar jag behöver men det blir ju en cirkel som kan vara svår att ta sig ur. Nu är det bara tillfälligt & efter studierna ska pengarna fortsätta komma som vanligt. Det är bara 3 ynka veckor kvar nu.....fatta, 3 veckor sen är jag klar & jag är jävligt stolt att jag inte gav upp för länge sen med tanke på all avsaknad av motivation & alla jobbiga motgångar.

L´s död är det som tagit hårdast & ibland kommer saknaden som en bomb, den river inombords & jag vill bara lägga mig ner & skita i att gå upp. Fan vad jag saknar den killen.....& det värsta av allt är att jag vill skriva till honom & tala om det, men hur gör jag det?? Hur får jag honom att veta att jag saknar honom något så fruktansvärt ibland & vill ha honom tillbaka?? Det kommer gå över med tiden men jag kommer aldrig glömma honom.

Jag vet att man aldrig ska blicka bakåt utan framåt & det gör jag hela tiden, saknar inte hopp om framtiden, vet att allt löser sig för mig också & förhoppningsvis kan jag se tillbaka på det här året & se att det fanns ändå ljusa stunder, det är ju ändå ett halvår kvar även om tiden rusar på som X2000 vissa dagar. Nu har jag inte tid för det här även om jag skulle kunna skriva ett tag till men skolan väntar.

Kram E