Det skulle jag bra gärna vilja veta!!Kommer jag bli lycklig det här året eller ska det fortsätta jävlas?? Ge mig gärna svar på det om någon kan. Vad har jag gjort för att gå igenom allt?? Är det mitt straff som kommer för att jag slutade älska mina barns pappa & var otrogen & lämnade honom??? Jag börjar bli less nu, det är inget kul att känna att varje gång jag mår bra igen så rycks den förbannade mattan undan mina fötter. Nu ska jag behöva gå igenom en väns bortgång också. Har sån lust att skrika & svära & förbanna allt & alla men det hjälper inte. Det är bara att genomlida alla motgångar & hoppas på att komma ur dom starkare än innan. Aldrig i livet att jag ger upp.....aldrig. Jävlar i mig så ska jag bli lycklig jag också.Kram E

Detta blir det jobbigaste inlägg jag skrivit här tror jag.....men jag känner att jag måste. Känner sådan tomhet & sorg att det är svårt att hitta ord. På förmiddagen när jag tog en dusch ringde min mobil, trodde det var J igen. Kunde ju inte svara så jag lät det ringa tills det slutade. Det var ett nummer jag inte kände igen. Efter ett tag ringde det igen & jag svarade. I andra änden var en tjej som presenterade sig som XXX & så ett efternamn jag inte uppfattade. Hann undra vem det var & tänka att jag har inget till salu. Sen nämnde hon att hon var Mamma till två barn som jag vet vilka dom är. Förstod då vem hon var & hann även få en stor klump i magen. Kunde känna att det här var inget roligt samtal.Det var alltså min älskade väns Ex i andra änden. Hon hade ett tråkigt besked.....det hemskaste man kan få höra. L finns inte mer, han orkade inte fortsätta kämpa mot alla motgångar han genomgått så han valde att ta sitt eget liv. Hon hade hittat honom tidigare i veckan i hans lägenhet som hon hade tillgång till. Förmodligen hade han gjort det några dagar innan. Efter att hon hittat hans mobil & sett mina mess som jag skickat under veckan som förblivit obesvarade så kände hon att hon ville tala om det för mig.....hon kände att det var något djupare vänskap mellan oss. Är så tacksam att hon hörde av sig. Kunde gått här i ovisshet annars. Har varit i chock idag & det känns oerhört svårt att tänka på att vi aldrig mer kommer höras av, aldrig mer träffas & att det kommer aldrig bli han & jag som jag innerst inne hoppats på. Det gör även så ont ibland & det känns som luften tar slut, lite av panikkänsla. Men det är väl en del av det hela. Kommer bli några jobbiga dagar. Skönt att det finns vänner som lyssnar. Kommer ha kontakt med XXX ang begravning & så, jag känner att jag vill åka dit, det är inte mer än rätt & jag tror att L hade uppskattat det, han betydde ju oerhört mycket för mig. Det som känns skönt är att jag för några veckor sen lät honom ta del av min blogg.....om mina känslor för honom & jag hoppas, trots hans beslut över att inte fortsätta leva tog över kände att han betydde mycket för mig & att han somnade in med ett lugn i kroppen. Samtidigt så önskar jag av hela mitt hjärta honom tillbaka, att han sträckt ut sin hand & bett om hjälp. Älskade L, önskar jag kunde få dig tillbaka, att du inte tagit det sista steget över kanten. Saknar dig så det gör ont. Vila I Frid Älskade Vän.Kram E

Jag är rädd.....livrädd, vad händer egentligen?? Sitter just nu på Msn med J, det känns oerhört bra, hans bild är på plats & han har det som jag gillar. Jag faller för dom som är mörkhåriga, fråga inte varför, det bara är så. Inte för långa heller.....under 1.80 ska det helst vara. Jag är så rädd att jag tappar alla mina principer nu igen.....att jag allt för lätt rusar iväg i mina känslor.Men han verkar vara på väg åt det hållet också, i allafall säger han vissa saker som tyder på det. Jag tror inte det här är en kille som skriver det jag vill läsa, han vet ju knappt hur Msn funkar. Han har har föreslagit att vi ska ses men vi har inget bestämt än, planerar lite men det kan bli lite omständigt pga avståndet. Men det dröjer nog ett tag till innan vi kan göra slag i saken. Skrev ett mess till C tidigare, han skrev att han ville krama mig. Vad 17 svarar man på det, när man inte känner samma sak??? Jag försökte skriva så vänligt som möjligt, som det är. Jag vet inte vad jag vill & känner & att jag känner mig lite pressad. Jag vet att han inte menar illa, han vill mig så väl men det blir för mycket. Precis så stog det i ett horoskop igår, det stämde så jag blev rädd. Vet inte om han blev sårad, han har inte svarat. Får skriva ett mess imorrn, för jag vill ju gärna vara vän om det går. Kanske blir svårt om han känner mer. Men jag sa redan från början att jag inte kunde lova något & han har lovat att inte pressa mig, sen kan inte jag hjälpa att jag känner pressen av alla "vill krama..." "tänker på dig". Det blir för mycket & jag hamnar återigen i gamla minnen från tiden precis efter separationen.....det var ett kaotiskt tid i mitt liv som jag inte vill ha tillbaka. Jag har ju inte känt någon kemi från början & när man inte har något gemensamt så är det svårt att bygga vidare.Det gör ju inte saken bättre att J finns där också, men vad kan jag göra?? Jag måste ju gå på min magkänsla eller hur?? Visst det finns absolut inget som säger att min magkänsla är rätt, men som jag skrev tidigare så är det kärleksruset jag är ute efter & finns det inget pirr från början tror jag det är svårt att få det senare. Kram E

Känner att jag behöver skriva lite om dom sista dagarna. Tröttheten har tagit överhand om kvällarna så jag har försökt komma i säng rätt så snart efter att barna somnat. Nu är i allafall praktiken över, inga mer bussresor tidigt på morronen. Skolan sätter fart på Tisdag & jag tycker det ska bli skönt. Har dessa dagar haft väldigt tät kontakt med C, känner inte mer nu än vad jag gjort innan. Det blir nästan för intensivt & jag klarar inte det. Blir väldigt splittrad.....nästan lite pressad. Han är ju som jag skrivit innan väldigt snäll & omtänksam & skulle aldrig döma mig för sånt som hänt tidigare. Men jag vet inte om jag kommer känna mer för honom än jag gör nu.....dvs som en vän. När det gäller J så försöker jag vara realistisk, avståndet är ett stort fett minus, det hade väl gått an med en timme men när det är 95 mil & mer ändå så känns det lite väl långt. Dessutom så kände jag igår, när han ringde lite olägligt att han kanske har svårt att förstå min situation. Jag är i första hand Mamma denna vecka, jag kan inte messa & snacka i mobilen hur som helst för det finns en som gärna vill veta mer än vad som är nödvändigt. Mina barn ska inte dras in i det liv jag kan ha när jag är singel. Jag skrev ett mess till honom & den andre förut & förklarade läget & båda verkade förstå. Nu står min mobil på ljudlös, vilket gör att barnen märker inget & vill jag skriva en rad kan jag gå undan. Har också funderat en del på vad jag vill & vad jag mår bra av nu. Det här året har börjar rätt jobbigt & min själ har varit oerhört trasig vissa stunder. Nu äntligen börjar jag känna mig hel & det är väl mycket tack vare C & J men också ljuset & årstiden gör sitt till. Visst skulle det vara trevligt att ha sällskap nu men då måste det verkligen kännas rätt & det ska vara för att jag tycker om personen & inte för att ha någon. Jag längtar ju efter det hisnande pirret & känslan av att få längta & sakna & att det är besvarat. Det verkliga kärleksruset. Det ska vara med lite dunder & brak. Därför lutar det nog åt att jag kommer fortsätta vara singel ett tag till, för det är fel både mot C & mig att inleda något som jag inte kan stå för. En liten del av mig vill träffa honom igen för att se hur det känns med den större delen säger att det kommer inte kännas mer än vad det gör nu. Han är en Vän men det räcker inte för mig att bygga på. Kram E

Önskar jag alla på Blogga Gratis. Ha en riktigt skön Påskhelg.Påskpussar E

Idag har barna kommit.....mysigt. Dom har visst varit i Örebro hela dan, badat & ätit kinabuffé. K klagar på ont i magen, vet inte om det beror på trötthet, mat eller något annat. Tjatmorsan i mig blir nervös för att han ska må dåligt & kräkas. Tycker sånt är jobbigt men måste ju klara det.En annan del av honom säger att det beror på att han är lite orolig för dagis imorrn, jag vet inte det är verkligen en dagispojke men möjligtvis är det jobbigt med tidiga mornar & stressen att jag ska hinna med en buss & dessförinnan ett tåg. Blir bättre när skolan börjar igen. Inte lika långa dagar för stackarn. Får ont i magen jag med.Nu blir det lite chatt på Msn & en pratstund i telefon. Sen blir det skapligt i säng, annars orkar jag inte upp. K har påskfirande på dagis imorrn & ville tidigare ikväll bli lite målad, få se imorrn om han ändrat sig.Kram E

Vilken seg dag det har varit, tror hjärnan blev kvar på kudden imorse. Först i duschen så tvättade jag håret.....två gånger, både med scampo & duschcreme. På jobbet skulle jag göra ett EKG på egen hand, gick iväg till undersökningsrummet.....där kommer jag på att jag glömde maskinen. Har gått förbi dörren ner till källaren både en & två gånger. Skulle alltså gå igenom den & ner & äta. Tänkte åka tio i tre hem, var lite sent ute men inte såå sent.....missade den. Bara en massa dumheter hela dan. När jag kom hem var en del av posten jag fått så tråkig att det kändes som luften gick ur mig. Det var ju ett väntat besked som kom men ändå jobbigt svart på vitt. Har pratat av mig med en kompis om det så nu känns det lite bättre. Har ätit mat & är nu mätt som en plätt.Efter all tvättning av fönster igår kände jag att jag ville komma ut så jag bestämde med C att jag skulle åka över till honom & så skulle vi ta en promenad. Det gjorde vi & så tog vi kaffe hemma hos honom innan jag åkte hem. Han är väldigt snäll, go & omtänksam, ändå så är jag rädd att det ska bli fel. Han har full förståelse att jag vill ta det lugnt & han stressar inget. Känns bra & tryggt. Ska ge det här en ärlig chans, det finns bara ett litet Men.....Jag känner lite, lite pirr i magen när jag hör något ifrån den andre. Vi messade en del i Lördags kväll sen har jag inte hört något. Trodde jag sagt något han misstolkat så idag på bussen hem skrev jag.....& fick svar, det var inget galet där. Varför måste det vara ett avstånd långt som 17 när man börjar lära känna någon som allt känns bra med?? Men visst, det mesta brukar lösa sig om det nu skulle gå så långt. Får helt enkelt ta det lugnt.Kram E

Vilket väder.....synd & skam att vara inne men jag har varit duktig här idag. Dels har jag tvättat fyra små maskiner tvätt. Sen tog jag tag i mina fönster. Det behövdes verkligen. Skönt att få det gjort. Nu ser man klart & tydligt igen. Frågan är bara hur länge det dröjer innan dom är fulla med finger/hand avtryck, smutsiga avgaser & pollen igen. Ska vi tippa på fjorton dagar?? Någon som sätter emot??Har messat lite med C, sagt att vi ska ses men inte när. Barna kommer ju först på Tisdag nu så det finns ju lite tid men det ska ju passa oss båda också. Eftersom jag vill ta det lugnt & inte rusa iväg alltför snabbt nu så är ju en fika eller film ganska så lagom. En dejt eller vad jag nu ska kalla det på ett par tre timmar kan räcka så här i början. När det sen dröjer till nästa gång.....det är väl då jag märker om jag vill träffa honom igen. Vill ju verkligen vara säker på att det är honom jag vill träffa & inte bara för att slippa vara ensam. Men tiden lär ju utvisa hur det här går.Tror jag blivit lurad också, nästan hundra på att den lille jäveln drev med mig. Då ska H*n få :)Att man ska vara så lättlurad i vissa lägen. Kram E.