Ett par dar sen jag fick en stund över för att skriva, det har varit lite fullt känns det som, inte varit själv en kväll sen innan beskedet om L, rätt skönt med sällskap men ikväll ville jag ha tid för mig själv. Visserligen suttit i telefon med olika personer sen Kl 5 men jag har blivit uppringd av dom flesta.Har pratat med L´s ex ang vad som eg hände den där dagen, vad som hände dagarna innan hon hittade honom. Det känns skönt att veta att han somnade in lugnt & rofyllt, att han ändå inom sig var besluten om det han gjorde. Hans sista sms han skrivit var kärleksfulla & vänliga, precis som han var. Det är så skönt att ha pratat med henne om honom.....hon kände honom bättre. Nu ligger det svåraste framför mig, begravningen. Ska försöka få ett stöd med mig, känner inte en enda där & XXX behöver fokusera på barnen. Men annars löser det sig med skjuts till själva platsen, känns skönt att veta. Igår var jag hos tandläkaren & det visar sig att jag är stressad, hon såg det på tungan, undrade hur då & hon sa att jag pressar den mot gommen & nu när jag sitter här så känner jag att jag faktiskt gör det. På det sättet så stryper man tillförseln av blod. Känner mig inte fysiskt stressad men är det säkert psykiskt. Hur ska jag få bukt med det då??? Det är inte så lätt att påverka det som händer i ens liv & som tär något oerhört på själen. Fick ikväll mail från T, han hade börjat dejta en tjej. Kul för honom men inte vad jag behövde höra idag, det strör ju bara ännu mer salt i mina sår. Men självklart hoppas jag att det går bra för dom. Skrev ett mail tillbaka & berättade om en sak som jag inte ens berättat om här. Är inte redo att berätta det här känner jag, det känns för privat & det är något jag måste kunna bearbeta själv ordentligt först. Det är inget allvarligt, ingen som gjort något mot mig som han borde straffas för. Bara så ni vet. Tids nog kanske jag orkar skriva om det. Kram E