Som jag skrev tidigare så har min säng 13 ben. Hur kan det komma sig undrar ni säkert & det ska jag förklara.Har ju fått hem en stomme till min dubbelsäng. I Lördags var Pappa här & så hjälpte han mig att först skruva isär sängen som är ihopbultad uppe & nere.....allt för säkert sex som kompisen uttryckte sig. Varje säng har 4 träben, dom åkte också bort. Vi eller Pappa rättare sagt skruvade ihop stommen. Men när vi ska lägga i sängarna stämmer inte måttet.....mina sängar är 80, stommen är gjord för 90.Frustration. Men på med benen igen, i med sängarna, ut så långt det bara går mot kanterna. Detta resulterar i ca 2 cm glipa på varje utsida & 15 cm glipa i mitten. Där finns som tur är en mellanbräda med ett stödben. Detta utrymme är nu förvaring för diverse gardiner, påslakan & annat mjukt & skönt. Över detta ligger sen min madrass.....som tack & lov är hel, det är alltså inte två utan en stor madrass. Mjukt & skönt & helt okej att sova på. Denna lösning får duga tills vidare. Pappa skulle kolla upp på jobbet efter utfyllnad, man kan även slänga i ett par tre stycken reglar eller träskivor som sängarna kan vila på.....utan 4 ben på varje då förstås.Så 13 ben kommer av: 2*4 ben på sängarna + 4 ben på sängstommen + 1 ben på stödbrädan i mitten av alltihop.Som sagt, det får duga tills vi kommit på en annan lösning. Ser i allafall trevligt ut med trägavlar mot väggen. Kram E

Då var sista dagen i 07´s Påskhelg över, inte riktigt men nästan. Känns rätt skönt. Imorrn börjar skolan igen & jag hoppas det börjar lite lugnt. Vet inte vad som flög i mig för någon timme sen. Chattade med J.....Sexleksaken ;)Bjöd över honom hit, han sa att han skulle komma, om bara hans bil kom tillbaka innan 7. Har inte hört något så han kommer inte. Kanske lika bra det, hade bara slutat på ett sätt.....i sängen som just nu har 13 ben *asg* Får skriva om det i ett eget inlägg.Känner just nu en längtan efter en kram, en famn att krypa upp i & någon som tröstar. Just nu gör det så jävla ont, Mattan är borta & jag har inget att ta emot med känns det som. Var nog därför jag skrev till J, i ren desperation efter närhet. Lovar mig själv här & nu att jag tar inte kontakt igen, nu får han göra det för jag tror inte ett dugg på hans ord längre. Jag har ju den andre J, tror han är mer seriös & värd att satsa på. C är också en att satsa på men än så länge saknar jag pirret & känslan av att han är mer än en vän. Snart kommer J över, en tjejkompis. Vi ska fika på lite tårtrester. Har även pratat lite med K nu. Sjöng för honom som jag lovade igår. Han hade fått en hel fotbollsutrustning, det var keps, strumpor, handskar, boll & mål & säkert något mer. Bilar & studsbollar att sitta på var det också. Gud så jag älskar den ungen, han är så go när han pratar & berättar. Älskar givetvis min andra också, hon har det lite jobbigt med L hon också, hon tyckte ju bra om honom & hans barn. Jag tror hon tänker mycket på dom, att deras pappa inte finns. Men dom har sin trygghet hos sin Mamma & kommer klara av det här. Men mina tankar finns givetvis också hos dom.Kram E

Igår skulle L fyllt 40, hade velat bjuda över honom på tårta & skrev det i ett mess i Lördags efter kalaset för K. Skrev att det fanns tårta kvar om han ville ha på Sin dag. Idag fyller K 5 år, ska ringa & sjunga för honom. Vilken födelsedagspresent han fick.....mer snö.Annars har han fått lite blandat, lite kläder, ett par dataspel & ett helt set med polisbilar. Han var väldigt nöjd.....något som känns väldigt skönt med tanke på att min sida av hans familj inte har samma ekonomiska möjligheter att skämma bort sitt barnbarn med stora dyra presenter. Vi skämmer bort med pussar, kramar & kärlek istället. Något som är viktigare än en massa saker. Jag hoppas båda mina barn lär sig det.Kram E

Vet inte vad jag ska skriva, men jag måste göra det, bearbeta lite tankar & trassla upp klumpen i magen.Fortfarande svårt att förstå att L verkligen är borta & jag saknar honom redan. Inga mer småflirtiga sms, aldrig mer en stunds chatt på msn & det svåraste av allt.....aldrig mer en varm härlig kram när vi ses. Vi träffades inte så ofta men vi hade en speciell kontakt. Vi har umgåtts med barna & dom kom så bra överens. Ett förhållande mellan oss hade varit idealet för det stämde verkligen. Men det blev aldrig något då han inte var redo, han ville inte dra in en annan person i sin situation då han var rädd att bryta ner den personen. Nu förstår jag varför, det hade tagit knäcken på mig om vi hade haft något mer. Jag fick ett mess igår kväll från hans Ex, hon frågade hur det var & sa att jag får höra av mig när jag vill. Hon sa också att hon var glad att vi fått prata, hon var säker på att L hade velat det. Jag hoppas verkligen det, att han ville att jag skulle få reda på vad som hänt. Det här känns så svårt, jag vill ha honom tillbaka, känner sådan frustration & hjälplöshet. Hade jag kunnat gjort något mer?? Det gör så fruktansvärt ont att veta att han inte ville leva längre, att han mådde så dåligt att han tog steget över kanten. Hur mådde han den dagen? Tänkte han överhuvudtaget på oss som blir kvar, framför allt sina barn?? Jo det måste han ha gjort, tror inte det var ett lätt beslut. Men han mår förhoppningsvis bra nu.....nu är det jag & hans familj som ska orka leva vidare. Jag kommer aldrig glömma honom, han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta & jag hoppas han visste hur mycket jag tyckte om honom.Kram E