Jag är rädd.....livrädd, vad händer egentligen?? Sitter just nu på Msn med J, det känns oerhört bra, hans bild är på plats & han har det som jag gillar. Jag faller för dom som är mörkhåriga, fråga inte varför, det bara är så. Inte för långa heller.....under 1.80 ska det helst vara. Jag är så rädd att jag tappar alla mina principer nu igen.....att jag allt för lätt rusar iväg i mina känslor.Men han verkar vara på väg åt det hållet också, i allafall säger han vissa saker som tyder på det. Jag tror inte det här är en kille som skriver det jag vill läsa, han vet ju knappt hur Msn funkar. Han har har föreslagit att vi ska ses men vi har inget bestämt än, planerar lite men det kan bli lite omständigt pga avståndet. Men det dröjer nog ett tag till innan vi kan göra slag i saken. Skrev ett mess till C tidigare, han skrev att han ville krama mig. Vad 17 svarar man på det, när man inte känner samma sak??? Jag försökte skriva så vänligt som möjligt, som det är. Jag vet inte vad jag vill & känner & att jag känner mig lite pressad. Jag vet att han inte menar illa, han vill mig så väl men det blir för mycket. Precis så stog det i ett horoskop igår, det stämde så jag blev rädd. Vet inte om han blev sårad, han har inte svarat. Får skriva ett mess imorrn, för jag vill ju gärna vara vän om det går. Kanske blir svårt om han känner mer. Men jag sa redan från början att jag inte kunde lova något & han har lovat att inte pressa mig, sen kan inte jag hjälpa att jag känner pressen av alla "vill krama..." "tänker på dig". Det blir för mycket & jag hamnar återigen i gamla minnen från tiden precis efter separationen.....det var ett kaotiskt tid i mitt liv som jag inte vill ha tillbaka. Jag har ju inte känt någon kemi från början & när man inte har något gemensamt så är det svårt att bygga vidare.Det gör ju inte saken bättre att J finns där också, men vad kan jag göra?? Jag måste ju gå på min magkänsla eller hur?? Visst det finns absolut inget som säger att min magkänsla är rätt, men som jag skrev tidigare så är det kärleksruset jag är ute efter & finns det inget pirr från början tror jag det är svårt att få det senare. Kram E

Känner att jag behöver skriva lite om dom sista dagarna. Tröttheten har tagit överhand om kvällarna så jag har försökt komma i säng rätt så snart efter att barna somnat. Nu är i allafall praktiken över, inga mer bussresor tidigt på morronen. Skolan sätter fart på Tisdag & jag tycker det ska bli skönt. Har dessa dagar haft väldigt tät kontakt med C, känner inte mer nu än vad jag gjort innan. Det blir nästan för intensivt & jag klarar inte det. Blir väldigt splittrad.....nästan lite pressad. Han är ju som jag skrivit innan väldigt snäll & omtänksam & skulle aldrig döma mig för sånt som hänt tidigare. Men jag vet inte om jag kommer känna mer för honom än jag gör nu.....dvs som en vän. När det gäller J så försöker jag vara realistisk, avståndet är ett stort fett minus, det hade väl gått an med en timme men när det är 95 mil & mer ändå så känns det lite väl långt. Dessutom så kände jag igår, när han ringde lite olägligt att han kanske har svårt att förstå min situation. Jag är i första hand Mamma denna vecka, jag kan inte messa & snacka i mobilen hur som helst för det finns en som gärna vill veta mer än vad som är nödvändigt. Mina barn ska inte dras in i det liv jag kan ha när jag är singel. Jag skrev ett mess till honom & den andre förut & förklarade läget & båda verkade förstå. Nu står min mobil på ljudlös, vilket gör att barnen märker inget & vill jag skriva en rad kan jag gå undan. Har också funderat en del på vad jag vill & vad jag mår bra av nu. Det här året har börjar rätt jobbigt & min själ har varit oerhört trasig vissa stunder. Nu äntligen börjar jag känna mig hel & det är väl mycket tack vare C & J men också ljuset & årstiden gör sitt till. Visst skulle det vara trevligt att ha sällskap nu men då måste det verkligen kännas rätt & det ska vara för att jag tycker om personen & inte för att ha någon. Jag längtar ju efter det hisnande pirret & känslan av att få längta & sakna & att det är besvarat. Det verkliga kärleksruset. Det ska vara med lite dunder & brak. Därför lutar det nog åt att jag kommer fortsätta vara singel ett tag till, för det är fel både mot C & mig att inleda något som jag inte kan stå för. En liten del av mig vill träffa honom igen för att se hur det känns med den större delen säger att det kommer inte kännas mer än vad det gör nu. Han är en Vän men det räcker inte för mig att bygga på. Kram E

Önskar jag alla på Blogga Gratis. Ha en riktigt skön Påskhelg.Påskpussar E