Så känns det nu. Tog inte många minuter efter förra inlägget. Lär nog falla tillbaka många gånger innan det här känns riktigt bra. Tårarna har runnit, men jag har torkat dom nu, får hoppas jag kan sova om en stund, men vill inte lägga mig än. Bättre att vara psykiskt slut & somna så snabbt som möjligt innan tankarna smyger sig på.
F*N att det ska vara så kämpigt. Hade ju trots allt inte träffats så länge men jag kan inte hjälpa det

Kram E

Men visst kommer det vågor av ledsamhet & t o m tårar, men inte lika ofta som igår & imorse. Visst önskar jag att allt vore bra, men nu är läget som det är & jag måste försöka plocka upp bitarna av mig själv & gå vidare. Det känns ändå som det går lättare för varje timme. Har visserligen haft sällskap nästan hela dagen, lr pratat med ngn över telefon & Msn. Hur det kommer kännas när jag ska sova vet jag inte, men det problemet tar vi då. Kanske somnar hyffsat lätt ikväll, klockan är över 8 & jag känner mig rätt sliten just nu.

Har lyckats hålla mig ifrån att ta kontakt med T, det bästa just nu, skulle bara riva upp såret igen bara genom att höra hans röst. Få se om jag orkar om ngn dag, i allafall tala om hur det känns & säga att vill han ha kontakt så måste han oxå höra av sig ibland.....inte bara jag. Skulle vilja veta hur han mår, om han tänker på mig...hur jag mår. Emellanåt så kommer den lilla Djävulen i mig fram  Jag vill att han ska våndas över det här, att jag inte hör av mig, jag vill att han ska gå & undra om jag mår dåligt....Är det elakt tänkt lr bara en naturlig reaktion???

I alla fall så har jag klarat av dagen bra, hoppas på att jag klarar morgondagen lika bra, lär ju vara lite mer ensam förmodligen eftersom många kompisar går tillbaka till sitt igen. Men det löser sig imorrn. Ska klara av kvällen & natten först. Det är innan man somnar & när man vaknar & har svårt att somna om som tankarna kommer krypandes. J har erbjudit sig & komma med en stöttande famn  Men jag vet inte nu, känner mig splittrad & jag vet att jag måste vänja mig vid ensamheten igen. Det lär ju inte bli lättare imorron, lr dagen därpå om jag tar hit ngn som sover över ikväll. Måste klara av det här själv på ngt sätt, även om det är jobbigt.

Kram E

Han lämnade mig
Han fixar inte att ha ett förhållande just nu, trots att han har känslor. Han är inte klar med bearbetningen av sin egen skilsmässa. Även om han vet att han gjort rätt i det beslutet så tar det nog tid att komma över det. Vet ju själv hur det är så jag kan förstå honom. Men det hjälper inte mig nu, det är jag som måste plocka upp bitarna av mig själv & försöka gå vidare.

Det svåra i allt är att han fortfarande bryr sig. När han fortfarande var kvar här så höll han om mig när jag var ledsen, jag märkte att han blev påverkad av att jag tog i honom, det var så nära att vi älskade med varann igen, men han satte stopp. Han hade bara känt det som att han utnyttjade mig. Hade varit så mycket lättare att vara arg & känna "Jävla Skitstövel" om han inte brytt sig. Till slut körde jag iväg honom, men det kändes så fel, men jag var tvungen, det hade bara blivit svårare ju längre han stannat. Jag brast inuti & skrev i ett mess så fort bilen rullade ut från parkeringen att jag inte ville att han skulle åka, jag ville att han skulle komma tillbaka. Han ville ju men gjorde inte det. Ohh tårarna rinner igen, hur fasen ska man orka gå vidare??????

Blev hämtad av K, fick komma dit en stund men kände mig så splittrad så jag tog tåget hem vid halv 10, men fick i allafall i mig lite god mat & se lite raketer. Hade hela tiden messkontakt med T, ställde frågor, fick svar, ältade fram & tillbaka, han fanns hela tiden till hjälp & det gör han ännu. Men när alla frågor fått svar?? När jag ältat färdigt, vad händer då?? Kommer jag vilja ha kontakt med honom fortfarande?? Han hoppas det & han hoppas vi kommer träffas igen, men jag tvivlar. Så länge jag känner så här för honom blir det nog svårt. Men ändå vill jag inte släppa taget.....inte än  

Karin försökte få mig att må bättre genom att säga att han kommer tillbaka, han har bara blivit rädd, för sina känslor. Visst kanske det är så & visst skulle jag vilja att han kom tillbaka, men han kan ju inte lova ngt, han kan inte begära att jag ska vänta, att jag ska hålla kontakten. Och jag vill inte hoppas, jag vill orka gå vidare. Önskar man kunde stänga av ibland, bli känslokall. Jag faller alltför lätt ibland & det slutar med att tårarna rinner.

Vilket roligt första inlägg första dagen på 2007 va???
Fast jag kan ju hålla med T, bättre nu än senare, när känslorna blivit ännu starkare. Just nu känns det bättre, gör alltid det när jag fått skriva av mig, men jag misstänker att det blir fler inlägg idag. Vet inte om ngn läser, men det kvittar, det är en bra hjälp för mig, skriva av mig, både roliga & mindre roliga tankar.

Kram E